RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

Stödjer dem som hamnat snett

2013-04-18

Frida Staaf vill hjälpa andra människor att byta bana i livet. I rollen som lekmannaövervakare har hon rollen att både stödja och kontrollera.

Frida Staaf, foto Anna Rut FridholmFrida Staaf är lekmannaövervakare till två jämnåriga kvinnor. Kontakten har hittills mest skett över telefon eftersom en av tjejerna varit intagen på anstalt och den andra är placerad på behandlingshem. Målsättningen är hon sedan ska träffa sina klienter ungefär en gång i veckan för att prata över en fika eller hitta på aktiviteter, kanske följa med på möten hos socialtjänsten eller psykiatrin.
– Tanken är att lekmannaövervakaren ska vara en trygg punkt som de kan vända sig till för hjälp och stöd. Det kan handla om vardagliga saker som kan vara svåra när det var ett tag sedan man var ute i samhället, säger Frida Staaf.

Frida Staaf är utbildad undersköterska och har arbetat med människor i alla åldrar, från förskola till äldrevård. I framtiden vill hon bli polis. Det var när hon sökte information om polisyrket som hon surfade in på Kriminalvårdens sida och fick upp ögonen för uppdraget som lekmannaövervakare. Hon blev nyfiken och tog kontakt med frivården i Västerås.

Efter att ha intervjuats och godkänts fick hon genomgå en kvällsutbildning hos frivården. En kväll varannan vecka under ett halvår lärde hon sig mer om bland annat narkotika, barnperspektiv och bemötande.
Under utbildningen tipsades hon om föreningen Västerås frivilliga samhällsarbetare. Hon gick med och tycker det varit ett bra sätt att lära sig mer och dela erfarenheter med andra.
– Vi hittar på saker för att tillsammans lära oss mer och utvecklas tillsammans.

Två veckor efter utbildningens slut ringde frivården och hade en klient som de trodde att Frida Staaf skulle passa som lekmannaövervakare till. Tillsammans med frivårdshandläggaren åkte hon och träffade klienten på anstalten. Kontakten blev bra på en gång och det visade sig att de var gamla bekanta.
– Vi hade umgåtts i samma kretsar som yngre, men gjorde sedan olika vägval i livet. Jag tror det var en trygghet för henne att vi kände till varandra sedan tidigare. Då slapp hon förklara allt från början.

Ett lekmannaövervakaruppdrag pågår så länge klienten har övervakning, vilket vanligtvis är ett år. Hur ofta lekmannaövervakaren träffar klienten varierar, men minimikravet brukar vara en gång varannan vecka. Dessutom ska lekmannaövervakaren regelbundet följa med klienten på uppföljningsmöten på frivården.

Om klienten inte sköter kontakten eller återfaller i missbruk och kriminalitet måste lekmannaövervakaren rapportera det till frivården. Frida Staaf tycker inte att det är något problem att ha en kontrollfunktion.
– Det känns bara tryggt. Upplägget är tydligt för alla från början och då vet klienterna att det inte är någon idé att testa mig.

Frida Staaf berättar att intresset för människor och sociala frågor har funnits hos henne sedan länge. Hon har på nära håll sett hur det gått för anhöriga som hamnat snett i livet. Hon har funderat mycket på om skulle blivit annorlunda för dem bara de fått rätt hjälp och stöd.
– Jag vill hjälpa andra människor och även om man inte kan hjälpa alla så kanske det gör skillnad för någon. Att genom ett samtal göra någon glad och kanske ändra personens tankebanor ger även mig mycket tillbaka.

Att hon gör det här frivilligt tror Frida Staaf betyder mycket för klienterna.
– Jag upplever att de tycker det är lättare att prata med någon som inte är en myndighetsperson. De vet att vi som gör det här ger en bit av vår tid och oss själva, säger Frida Staaf.