RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

De öppnar sitt hem för andra

För Ingrid och Sven Bernhammar är det en självklarhet att hjälpa Sven och Ingrid Bernhammarandra människor. Tålamodet tycks oändligt. De har ställt upp i många år trots att socialtjänsten inte ger mycket stöd.

Deras hem har ständigt varit öppet för människor som behövt stöd och hjälp. Genom åren har Ingrid och Svens familj varit kontaktfamilj åt bortåt 20-30 personer. De flesta har varit unga vuxna, flera personer har haft en utvecklingsstörning eller psykisk sjukdom, men på senare år har de mest tagit emot familjehemsplaceringar. När barnen var små bodde de i ett hus på landet och hade mer plats. Nu bor de i en femrummare i Örebro och de egna tre barnen är utflugna. Hur kom det sig att ni började ta uppdrag som kontaktfamilj?
- Det började med att vi tog sommarbarn från Stockholm. Vi tyckte att vi kunde göra någonting så att de barnen skulle få komma ut lite grand, berättar Ingrid.

Ingrid har alltid varit hemma och funnits där för barnen. Sven har jobbat natt och på det viset också varit hemma mycket på dagarna. Han arbetar på rättspsyk som skötare inom landstinget och har även andra frivilliguppdrag.
- Jag har arbetat natt i alla år och har fem uppdrag som god man. Det är inte lätt att vara sjuk och behöva hjälp, kommenterar han.

Vad är det som fått Sven att vilja ställa upp som kontaktfamilj?
- Det har bara blivit så. Ingrid har haft ett stort intresse för att hjälpa folk och det började med sommarbarn. Jag har aldrig tänkt varför, säger Sven.
- Jag kommer från Stockholm, säger Ingrid, och alla mina tre bröder hade missbruksproblem. När jag började med det här tänkte jag ”Nu kan jag rädda hela världen”. Det är spännande att se om man kan göra en insats. Man måste vara flexibel och se småsaker ”det stora i det lilla” som kan utvecklas hos varje person, säger Ingrid och syftar till exempel på olika framsteg hos personer med utvecklingsstörning.

Uppdragen som kontaktfamilj kan se olika ut. Ibland träffas man ungefär en gång i veckan, eller så kan personen komma och bo en hel helg i månaden.
- När vi anlitades av socialtjänsten för första gången kom de hem till oss och frågade ut oss om allting i minsta detalj.
Familjen har oftast fått knapp information från socialtjänsten om den som de ska vara kontaktfamilj åt.
- Nej, sådan information får man nästan aldrig. Man får lära känna dem själv, socialtjänsten vet inte så mycket och berättar inte så mycket. Om de har en diagnos kunde det vara bra att få reda på det. De kunde ha en särskild kurs för diagnosen, till exempel Asperger, tycker Ingrid.
- Förr om åren gick jag på lite kurser och sådär, säger Sven. Nu är det mest Ingrid. Hon är väldigt nyfiken av sig och intresserad.

Ingrid går ibland på träffar för kontaktfamiljer och familjehem, cirklar och så får vi bra stöd av lokalföreningen Örebro frivilliga samhällsabetare. Under åren har de lärt känna många människor och det har naturligtvis också uppstått en del akutsituationer som satt Ingrid och Sven på prov.
- En kille blev akut sjuk och fick andningssvårigheter när jag var ensam med fem barn. Sven fick snabbt komma hem från arbetet och åka i ilfart till sjukhuset med den funktionshindrade pojken. En period var de kontaktfamilj åt en jättecharmig italiensk kille i 25-årsåldern som tanterna i kvarteret gullade med, skrattar Ingrid. Han lagade pasta tills barnen storknade. Mötena har berikat tillvaron för Ingrid och Sven.
- Ja, det är spännande! skrattar Ingrid.

Foto: Karin Engberg