RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

"Jag kände förtroende för henne direkt "

Ur skriften: Att dela vardag

2009-05-15: – Jag hade inte varit där jag är idag om jag inte hade haft min kontaktperson, berättar Karin som är 27 år och ensamstående mor. Hennes situation när hon bad om att få en kontaktperson var att hyran var obetald och så hade hon problem med alkohol.

– Jag sa till Britt på socialtjänsten att jag ville reda ut allt. Tillsammans kom de fram till att de skulle prova om en kontaktperson skulle vara en bra hjälp för Karin.

– Först fick jag förslag på en äldre dam som kontaktperson och jag kände direkt när jag träffade henne att det inte fungerade, berättar Karin.

Britt berättar att när socialtjänsten får förfrågan om kontaktperson så tar de det på mycket stort allvar. De försöker ta reda på vad klienten vill ha för stöd och vilken kontaktperson som skulle kunna passa. De frågar också om klienten har ett eget förslag på någon som skulle kunna fungera som kontaktperson. Om de inte hittar någon tänkbar kontaktperson på detta vis brukar de titta på de kontaktpersoner som de brukar använda sig av. Är de upptagna eller inte passar för uppdraget försöker de på andra sätt finna någon lämplig. Deras erfarenhet är att det bästa sättet att rekrytera kontaktpersoner och kontaktfamiljer är genom personliga kontakter.

Det kändes bra

– Min erfarenhet är att det visar sig ganska snabbt om kontakten fungerar eller inte, säger Britt.
När inte den första kontaktpersonen fungerade ringde de till Inga.
– När de ringde och frågade om jag ville vara kontaktperson för Karin hade jag varit kontaktperson förut så jag visste något om vad det innebär. Jag sa att vi kan väl se om det fungerar och så bestämde vi en tid då vi skulle träffas, berättar Inga.
När de träffades var det först tillsammans med Britt och sedan gick de för sig själva.
– När jag träffade Inga kände jag förtroende för henne direkt, säger Karin och fortsätter:
– Vi tyckte båda två att det kändes bra och att vi ville försöka. Så vi skrev ett avtal om kontaktperson med Britt.

De började träffas två gånger i veckan och lärde snart att känna varandra.
– Inga hjälpte mig att reda ut det med pengarna, stöttade mig och hjälpte mig att bygga upp mitt självförtroende. Jag litar på Inga för jag vet att hon också har sekretess, säger Karin.
– Det var tidigare ganska kaotiskt i Karins liv, bekräftar Inga, och hennes ekonomi hade rasat ihop. Det är viktigt med en fungerande ekonomi speciellt som det finns ett litet barn. Vi spärrade alla konton och ordnade så att vi skulle skriva på båda två om pengarna skulle användas.

Jul med mamma

– Det var tufft ibland, konstaterar Inga. Men vi var överens båda två att barnet inte skulle behöva känna att det inte fanns några pengar. Man måste hålla modet uppe och kämpa för att det ska gå. Vi peppade varandra. Man kan undra om Karin är arg på Inga ibland och om hon vågar visa det.
– Det vågar jag, säger Karin. Speciellt när vi klippte betalkortet. Då föll det många tårar.

– Vi har blivit mer och mer vänner, berättar Karin. Vi gör utflykter, ibland med min son och Ingas man. Jag köper en blomma ibland för att visa att jag uppskattar Inga.

– Idag kan jag läsa Karin som en öppen bok, säger Inga. Jag frågar henne vad det är som är fel och hon svarar att det inte är något. Men jag hör på henne att något är fel. Hon har blivit som en i familjen och hon har också fått förtroende för min man.

Inga har stöttat Karin att gå en utbildning och hon har nu ansvar för ett kafé.
– Jag tycker att kontaktpersoner och kontaktfamiljer är en jättefin resurs, säger Britt. Den frivillige medarbetaren kan göra ett arbete som vi anställda inte kan göra. Kontaktpersonen kommer närmare den som ska få hjälp.
Karin säger att det är mycket positivt med kontaktperson och ger ett exempel:
– För första gången på 12 år har jag firat jul med min mamma och mina syskon.