Frivilliguppdragen

Frivilliguppdragen

Vem har god man eller förvaltare?

God man kan bli aktuellt för den som på grund av sjukdom, psykisk funktionsnedsättning eller liknande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person.


Vuxna personer med intellektuell funktionsnedsättning, psykisk funktionsnedsättning, allvarlig sjukdom eller demens är exempel på grupper som ibland kan ha behov av stöd av en god man eller förvaltare. Att till exempel drabbas av cancer är i sig en svår upplevelse, men påverkar oftast inte personens möjlighet att fortsätta betala sina räkningar. Det skulle därför inte kunna ligga till grund för ett godmanskap. Samma sak gäller för en psykisk funktionsnedsättning. Bara om nedsättningen är anledningen till att en person inte kan bevaka sina egna intressen kan det ligga till grund för ett godmanskap.

Hjälpbehovet måste också vara kopplat till minst en av de tre delarna av godmanskapet (bevaka rätt, förvalta egendom och sörja för person.) Det måste alltså finnas ett samband mellan den sjukdom/nedsättning/hälsotillstånd personen har och behovet av hjälp. Detta innebär att en person som för visso uppfyller något av de första kraven, men kan skriva en fullmakt till en närstående inte heller anses vara i behov av god man.

Andra alternativ till god man

Exempel på andra åtgärder/insatser som kan komma i fråga istället för ett godmanskap är:

  • ge fullmakt till någon annan
  • kontaktperson genom socialtjänsten
  • personligt ombud, för personer med psykiska funktionsnedsättningar
  • egna medelsförvaltning hos socialtjänst
  • anlita ett redovisningsbolag eller juristfirma
  • viss möjlighet finns även för makar hjälpa varandra

Sedan 1 juli 2017 finns framtidsfullmakter som ett komplement till vanliga fullmakter. Syftet med den nya lagen är att öka personers självbestämmande genom att se till att privatpersoner kan behålla kontrollen över frågor som är av stor betydelse för dem. Framtidsfullmakten ska börja gälla när den enskilde på grund av till exempel sjukdom eller psykisk störning inte längre har förmågan att fatta beslut.

Föräldrabalken (11 kap 4 §), Svensk författningssamling (SFS) öppnas i nytt fönster