RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

10: Fallbeskrivningar


Fallen nedan är tagna ur verkligheten – fundera gärna över varför situationerna uppstått och hur man ska göra för att förekomma att liknande saker inträffar.

Karin:
Karin är 94 år, dövblind och har bott på institution i hela sitt liv. Personalen som arbetat på hemmet kan teckenspråk så Karin har kunnat kommunicera med dem. Men kommunen har beslutat att inte godkänna hemmet som gruppboendeverksamhet pga fastigheten inte följer normen och kraven för sådan verksamhet. Hemmet måste läggas ner, fastigheten skall säljas och de boende flyttas och personalen får söka nya anställningar.

Kommunen erbjuder platser på ett modernt vårdboende inom samma kommun dit Karin och hennes vänner kan flytta. Karins God man beslutar sig för att placera Karin på vårdboendet. Karin har en vän som har besökt henne under många år märker Karins stora oro när honflyttat in till det nya moderna boendet. Karin säger att hon inte förstår vad som händer, och varför hon hade måst flytta. Karin berättar att hon försöker säga det till personalen men hon förstår inte dem och de förstår inte henne. Hon berättar också att hon saknar en kjol och inte kunnat hitta dem och att personalen stjäl kläder av henne. Vännen meddelar hennes god man att Karin är orolig, och föreslår att Karin placeras på ett boende där det finns andra döva äldre samt teckenspråkig personal, dock ligger boendet i en helt annan kommun.

God man delar inte Karins väns uppfattning utan anser att Karin skall bo kvar. God man anser även att Karin får den högsta möjliga vård och omsorg av boendets personal. Kommunen har erbjudit personalen kurs i teckenspråk samt att tolktjänsten anlitas vid behov. God man anser att det är inte bra för Karins hälsa att behöva flytta så långt bort från den miljö hon är van vid.

Dövas Dag:
Tomas, 36 är döv och utvecklingsstörd. Han är aktiv i dövföreningen och har några ansvarsfunktioner och är väldigt omtyckt av sina döva vänner på dövföreningen. Tomas har gått i en skola som är speciellt anpassat för döva utvecklingsstörda, och har vänner kvar som gått i samma skola. De har kontakt genom att Tomas reser till sina vänner ibland och hans vänner reser och besöker honom. Han har en god man som sköter hans ekonomi. Tomas hör genom sina vänner att det skall anordnas Dövas Dag nära hans hemort och vill så gärna vara med. Han kontaktar sin god man och ber denne göra en anmälan och inbetalning till Dövas Dag bankett. God man känner inte till Dövas Dag och har aldrig hört talas om det.

God man tycker även att bankettenavgiften är alltför dyr och avråder Tomas att vara med. Tomas blir ledsen och arg och berättar för sina vänner på dövföreningen att han inte får vara med för att banketten är för dyr enligt god man. Vännerna på dövföreningen ber honom återgå till god man och förklara att Dövas Dag är en speciell dag för döva. Det kommer döva från hela Sverige och däribland finns Tomas vänner. Tomas får med sig en inbetalningskort och program att visa upp för God man. Då ändrar god man sig och ger Tomas kontanter att betala direkt till dövföreningen.