RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

Döva äldre


Vi är alla olika, och våra behov varierar. Varje människa har sin högst personliga uppfattning om vad livskvalitet är. Men en sak har vi ändå gemensamt – vårt behov av trygghet – och trygghet innebär också att kunna kommunicera med omvärlden. Tryggheten kan försvinna och ersättas med oro och ensamhet när vi inte längre klarar allt på egen hand. Att bli äldre och beroende av någon annans hjälp är prövande. Att dessutom vara teckenspråkig, äldre döv eller dövblind begränsar ytterligare möjligheten till en fullvärdig vardag.

Livskvalitet är också att vara delaktig och känna samhörighet med nära, kära och alla i ens omgivning. Så betydelsefullt för var och en av oss.
Omgivningen brister i sin förmåga att kommunicera på teckenspråk. Förmodligen är det en av de starkast bidragande faktorerna till att äldre döva och dövblinda inte tar del av den service de har rätt till. Det uppstår då en dubbelsidig komunikationsbarriär. Dels från omgivningen, men också från de äldre döva och dövblinda själva, som hellre avstår från att söka hjälp i olika livssituationer.

Äldre teckenspråkiga blir på detta vis avskurna från information, dialog och delaktighet. Det kan gälla information om möjligheter och rättigheter, dialog med läkare, hemtjänstpersonal eller distriktsjuksköterskan. Det gäller också aktiviteter på servicecentra, föredrag eller andra fritidsaktiviteter.

Dubbelsidigheten –bristen på insikt från omgivningen och att de äldre avstår – gör att problemen blir ”osynliga” för det offentliga, och olösta för äldre döva och dövblinda.