RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

1800-1900-talet


I början av 1800-talet började det hända saker för döva i Sverige. Den första svenska dövskolan grundades 1808 i Stockholm som privatskola och staten tog över ansvaret redan efter ett par år. Skolans viktigaste uppgift var att lära döva elever praktiska arbeten och för att få kunskap behövde de lära sig läsa. En annan viktig uppgift på den tiden var kristendomen. Döva skulle också lära sig den kristna lärdomen för att kunna ta nattvarden. Redan då förstod man att teckenspråket var viktig för eleverna så därför skedde all undervisning på teckenspråk. Efter avslutad skolgång ansågs eleverna vara goda samhällsmedborgare, kristna samt självförsörjande genom praktiskt arbete. Under 1800 talets senare hälft startades flera skolor runt om i landet så fler döva fick möjligheten att få utbildning och bli självförsörjande. Det fanns förespråkare som ansåg att teckenspråket hämmade dövas utveckling och ville därför förbjuda teckenspråket i undervisningen. Frågan diskuterades och argumenterades av för och emot bland dövlärarna i stora delar av Europa. En internationell dövlärarkongress beslutade 1880 att förbjuda teckenspråket i undervisningen. Från och med nu och under en lång århundrande framöver tillämpades talmetoden i den svenska dövundervisningen.