RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

Kontaktperson: "Jag har alltid haft intresse för människor"

Ismet och Ismir Hadzic2013-08-28

Att bryta ensamhet och hjälpa till att knäcka sociala koder kan vara en del av uppdraget som kontaktperson. För familjen Hadzic har det blivit lite av en livsstil.

När pappa Ismet Hadzic tog första uppdraget som kontaktperson för cirka tio år sedan var det ett naturligt steg.
– Jag har alltid haft intresse för människor och av att träffa dem som är utsatta eller som känner sig ensamma, även i mitt hemland Bosnien, säger Ismet Hadzic.

Sonen Ismir Hadzic, som är nybakad student, tog sitt första uppdrag när han var 17 år. Ismir tycker det är viktigt att inte göra skillnad på människor och har alltid ställt upp för kamrater som mobbats.

Just nu är Ismir kontaktperson till två jämnåriga killar, som han går och fikar eller tränar med. Det är i mycket som att vara en vanligt kompis, förklarar Ismir, med skillnaden att han anpassar sig mer efter de här killarnas önskemål.

Genom att vara kontaktperson har han lärt sig mycket om andra människor, bland annat hur det är att leva med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.
– Ibland kan man till exempel undra varför någon tittar konstigt på en på gatan. Förut hade jag kanske tänkt att han kanske är en jobbig person som söker konflikt. Nu förstår jag att det inte behöver vara så. I uppdraget ingår att försöka hjälpa dem att knäcka de sociala koderna. Det finns många jättefina människor, men som blir missuppfattade, berättar Ismir.

Pappa Ismet är just nu kontaktperson åt fem personer. Han försöker alltid ta tillvara på personens egna resurser och samtidigt utmana deras trygghetszoner lite. Det kan handla om att komma ut på promenad, gå på café eller att stödjas i målet att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Ismet önskar att människor i vårt samhälle tänkte mer på varandra eftersom det finns så många som är ensamma och som inte klarar av att ta egna initiativ.
– Det handlar om medmänsklighet. Om de vänner jag träffar som kontaktperson kommer hem glada efter vårt möte så känner jag mig lycklig, säger Ismet.
Ismet är en bra ambassadör för kontaktpersonsuppdraget. Han har inspirerat flera i sin bekantskapskrets att ta uppdrag inklusive sin egen familj. Storasyster Lajla har två uppdrag och mamma Ada väntar på sitt första uppdrag.

Ismet tvekar inte inför att bjuda hem personer han är kontaktperson till om det faller sig naturligt eller att betala en fika för den som inte har egna pengar, men han är hela tiden noga med att sätta tydliga gränser för kontakten.
– Jag tror att vi som är kontaktpersoner blir bra på att läsa av situationen och hitta kreativa lösningar, säger Ismet.

I Göteborgs stad har Göteborgs föreningscenter avtal med socialtjänsten i flera stadsdelar samt Mölndal och Partille. Där ansvarar två anställda för rekrytering, matchning och handledning av kontaktpersoner till människor med psykiska funktionsnedsättningar i första hand. När en ny kontaktperson tillsatts följs det upp efter tre och sex månader och sedan en gång per år om det fungerar som det ska.

Två gånger per år arrangerar Göteborgs föreningscenter seminarier med intressanta föreläsare. Både Ismet och Ismir är nöjda med stödet de får i sina uppdrag.
– Det går alltid att ringa och få råd kring hur man ska hantera vissa situationer eller beteenden, säger Ismir.

Både Ismet och Ismir är engagerade i föreningen Göteborgs frivilliga samhällsarbetare. Föreningen har avtal med ABF och ordnar kurser för lekmannaövervakare och kontaktpersoner två gånger per år. Dessutom erbjuds ett stort utbud av aktiviteter där medlemmar kan förkovra sig och utbyta erfarenheter. Vid flera av träffarna kan medlemmarna ta med sig sina brukare. En sådan aktivitet är söndagspromenaderna som Ismet arrangerar i friluftsområdet Skatås.
– Att vara med i föreningen ger en gemenskap. Vi berikar varandra och tillsammans försöker vi hela tiden att bli bättre, säger Ismet.

Artikeln har publicerats i RFS nyhetsbrev i SocialQrage nr 4.