RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

Sverige är bra på att ge ungdomarna möjligheter

Thomas Norrthon2012-04-02

Nu för tiden är det inte svårt att få stöd och hjälp åt ensam­kommande asylsökande barn, säger Thomas Norrthon. Det finns en större beredskap att ta emot ungdomarna.

Thomas Norrthon är god man åt ensamkommande barn och medlem i Västerås godmans- och förvaltarförening.­ Sedan 2005 har han haft mer än 30 uppdrag för ensamkommande barn. Han berättar­ med stolthet att det här är barn som genomgående klarar sig bra i det svenska­ samhället.

– Jag tycker att alla som har möjlighet, ska ta ett uppdrag åt ett ensamkommande barn. Det ger så oerhört mycket tillbaka. Det är fantastiskt att få jobba med de här barnen och se hur mycket man kan hjäpa dem till ett bra liv.

Asylprocessen börjar ofta redan de första dagarna i Sverige, innan barnet placerats i sin mottagande kommun.
– När barnet har fått ett boende gäller det att komma igång med skolarbetet, säger Thomas Norrthon. De bär med sig mycket svåra upplevelser. Det är viktigt att de inte bara går och tänker på sin situation som oftast är svår.

Thomas Norrthon beskriver hur mentalt­ påfrestande det är för barnet med alla myndighetskontakter. Barnen ska träffa socialtjänsten, barnhandläggaren, asylhandläggaren, minst tre olika personer på Migrationsverket, advokaten, personalen på boendet, asylhälsan, integrationsenheten, kommunens utbildningshandläggare och personalen på skolan.
– Alla har synpunkter och alla är nyfikna.­ Den gode mannen är den trygga punkten, tillägger han.

De flesta får asyl och det blir en positiv utveckling. Situationen lugnar ner sig. Men om det drar ut på tiden startar oron på nytt. När barnen fått uppehålls­tillstånd i Sverige kommer saknaden efter familjen. Alla barn har rätt till sina föräldrar. Om barnet har skyddsskäl så kan återföreningen ske i Sverige. När Thomas Norrthon började som god man, var han med om flera fantastiska återföreningar i Sverige, men möjligheten att återförenas med föräldrarna här i Sverige är idag betydligt svårare då det krävs ID-handlingar. Detta saknar de flesta barnen. Har de inget speciellt skydds­behov så kan återföreningen med föräldrarna istället ske i hemlandet.

– Barnet mår som regel bäst av att vara med sina föräldrar, resonerar Thomas Norrthon, även om det är under knappa förhållanden.
Blir asylärendet ett så kallat Dublin­ärende, innebär det att barnet skickas tillbaka till ett land där det vistats på väg till Sverige. Där finns ofta inget juridiskt ombud som kan hjälpa dem.

– De uppdragen är jobbiga för mig som god man och jag tycker synd om barnen, eftersom jag vet att de skulle få ett bättre liv om de fick stanna. I värsta fall har de inte ens kontakt med någon förälder, utan barnet kommer att skickas till ett barnhem. Thomas Norrthon anser att det borde finnas mer utrymme för humanitära omständigheter i tolkningen av lagstiftningen och saknar möjligheten till den bedömning som tidigare i svensk lag kallades för “särskilt ömmande­ skäl”.
Han berättar att nästan alla barn mår dåligt när de kommer. De kan inte sova, är oroliga och tror att alla andra runt omkring dem har fått uppehållstillstånd. Ungdomarna grubblar mycket och funderar på vad som händer om de blir utvisade. Barnen känner stark oro för sina föräldrar i den mån de har någon kontakt med dem och många har kämpat i år för att ta sig hit. De kanske har flytt sitt land, jobbat någonstans på vägen, transporterats, några har gripits av polisen i omgångar under resan eller kommer från krig och kanske har familjemedlemmar som skadats eller dödats i hemlandet.

Ungdomarna är ofta i dåligt skick när de anländer och brukar ha stort behov av hälsovård. De kan till exempel ha TBC eller någon annan sjukdom som måste behandlas och de behöver oftast besöka både tandläkare och ögonläkare.
– De här barnen kan få kuratorhjälp, men de får sällan så mycket hjälp som de behöver, säger Thomas Norrthon. Han tror att de skulle må bättre om de erbjöds mer stöd för att bearbeta sina upplevelser.

När barnet fått uppehållstillstånd brukar det bli en positiv period med mycket praktiska bestyr för att anpassa barnet till samhället. De behöver bland annat ID-kort, kontokort och studiemedel från CSN.  
– Kontakten med skola, socialtjänst och sjukvård fungerar jättebra, enligt Thomas Norrthon, som reflekterat över att under hans år som godman har alla blivit mer vana vid att bemöta dessa ungdomar på ett bra sätt.
– Sverige är jättebra på att ge de här ungdomarna möjligheter.