RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

“Vi trodde att han var på väg tillbaka”

En ung kille, Stockfoto


2011-02-01: – Vi trodde att han var på väg tillbaka, berättar Marianne om en ung kille som nyligen gick bort. Marianne­ är medlem i en lokalförening för frivilliga­ samhällsarbetare i en av landets större kommuner. Hon möter människor med självmordstankar både som lekmannaövervakare och som stödperson inom psykiatrin.

– Jag fick reda på att min klient gjort självmord när hans mamma ringde och jag meddelade frivården vad som hade hänt. Det var en ganska ung kille som jag träffade under lång tid. Han hade varit gift, hade barn, vistats på behandlingshem och varit drogfri en längre tid. Jag var övervakare åt honom ett par gånger tidigare. Vi hade träffats dagen innan och jag anade ingenting.

Frivården ger uppdrag som lekmannaövervakare­, landstingens patientnämnder ger uppdrag som stödperson inom psykiatrin, och kommunernas socialtjänst ger uppdrag som kontaktperson. Uppdrags­tagarna är frivilliga som ställer upp på sin fritid.

När det uppstår svåra situationer är det särskilt viktigt att kontakterna mellan de som ger uppdragen och de som får uppdragen fungerar bra. I det här fallet reagerade frivården direkt och den frivårdsinspektör som Marianne hade kontakt med kom till henne med en gång och frågade hur hon mådde. Marianne tyckte inte att hon hade behov av något mer stöd för att bearbeta händelsen just för att hon har så nära kontakt med handläggaren på frivården. Det räckte att tala med henne.

– Jag har även nära kontakt med patientnämnden, berättar hon, handläggaren där är så väldigt noga med att jag ska ha kontakt om det är någonting.

Mariannes tålamod sinar aldrig och hon ställer hela tiden upp på nya uppdrag.

– Jag har varit stödperson åt två kvinnor som ältat detta att ta livet av sig, den ena hade en son som höll henne kvar.

– En annan kille som jag varit stödperson åt har sjukdomsinsikt så han lägger in sig för psykiatrisk vård då och då. Men ibland vill inte sjukvården ta emot honom och då händer det att han agerar så att han blir tvångsintagen och slänger saker omkring sig och sånt, för att bli tagen på allvar.

– En gång när han blev nekad vård ringde han mig och berättade att han ville ta livet av sig. Jag frågade vad han ville att vi skulle göra och föreslog att vi skulle gå ut och gå. Vi promenerade och pratade en halv dag och till sist tog jag honom hem till en kompis. Då hade tankarna vänt. Det behövs inte så mycket för att bryta dessa tankar, resonerar Marianne.

– När man kommer in på en psykiatrisk avdelning märker man att det inte är många som får besök. Efter några­ dagar är det inte bara en kille som väntar på mig, även andra patienter­ ser fram emot att man kommer.

– Jag tror att självmordstankar och självmordsförsök är vanligare bland dem som inte har ett personligt stöd, varken kontaktperson, stödperson eller­ lekmannaövervakare.

– De flesta jag varit övervakare åt har det gått riktigt bra för. Jag kan ha varit övervakare åt dem flera gånger, men det brukar alltid gå lite bättre för varje gång. Häromdagen var det till exempel en kille som gifte sig.

Marianne heter egentligen någonting annat. Foto: Stockfoto