RFS - Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare - Tillbaka startsidan

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare

Människor till stöd för andra

"Alla kan känna kärlek"

Ingrid GutemyrDet är resultatet som driver Ingrid Gutemyr, att ge en trygg ekonomi och god omsorg. Hon försöker ge det bästa utifrån varje individs förutsättningar.

Det började med en kollega som inte kom till jobbet. Orsaken var inte alkoholproblem utan alkoholdemens. Ingrid blev som facklig företrädare den som förhandlade med arbetsgivaren. Efter en tid ringde kvinnan upp Ingrid och bokstavligen ropade på hjälp.

— Först föreslog Solna kommun att jag skulle bli kontaktperson åt henne, men ganska snart förstod de att det inte räckte och undrade istället om jag kunde ställa upp som god man. Det var 2001 och jag har fortfarande kvar uppdraget. Ingrid tog så småningom fler uppdrag och är numera ordförande i Solna god man- och förvaltarförening. Hon börjar se hur olika faser i demenssjukdomen påverkar människor. Just av den anledningen tycker hon att det kan vara en fördel att ha flera likartade uppdrag. 

— Om man har tre dementa huvudmän kan man se hur faserna utvecklas och dra nytta av den kunskapen, se ett mönster i förändringen. Hon som jag hade från början kommer förmodligen att bli förälskad. Jag vet att fasen kommer. Det blir kärlek en viss period, säger Ingrid och skrattar. Varje människa kan känna kärlek, trots att de inte är så närvarande i nuet.

Som god man har hon framför allt stor nytta av vanan vid att förhandla och tänka ur flera synvinklar samtidigt.
— Det sitter i ryggmärgen att hjälpa andra, det är andra människor det gäller, påpekar hon. Det som driver henne är att se resultat av är det hon strider för. Lösa problem i ekonomin, skaffa god omsorg och att förklara för myndigheter vad personen säger och behöver. Effekten - resultatet av en god utveckling - det är belöningen.
Hur skiljer sig förvaltaruppdraget från att vara god man?

 — Det som ett starkare sätt att hantera huvudmannens frågor.  Man kan näst intill tvinga huvudmannen till saker som han eller hon sagt nej till, för att personen i fråga ska få det bra på längre sikt. Den stora skillnaden, enligt Ingrid, är att man som förvaltare har mer direkt kontakt med socialpsykiatrin. De vill hellre ha kontakt med förvaltaren än med huvudmannen själv.

— Över lag har man som förvaltare mer direktkontakt med myndighets­personerna till exempel vårdare, läkare och fungerar mer som förmedlande länk mellan dem och huvudmannen. Det råder ännu större okunskap om förvaltar­uppdraget än om godmanskapet tycker hon. Ibland tror de att personen i fråga blir omyndigförklarad på livstid. De känner inte till att människor i Sverige inte omyndigförklaras och att förvaltaruppdraget omprövas varje år. Förvaltarskapet underlättar också mycket till exempel vid skulder och skuldsanering.

I en stor familj där någon behöver hjälp kan det vara svårt att låta en enda person vara omhändertagare. Då kan det ge en bra balans att ha en extern god man, någon utanför familjen. De anhöriga kan självklart fortsätta vara delaktiga i personens liv och angelägenheter. Finns det få anhöriga eller bara ett barn kan det vara lämpligt att en anhörig tar på sig godmanskapet. Blir en make eller maka dement utan att de har hunnit skriva fullmakt sinsemellan, är det godmanskap som gäller. Fullmakten bör därför skrivas mellan makarna tidigt i sjukdomsskedet.

Genom kontaktnätet i Solna god man- och förvaltarförening får Ingrid mer nytta sina erfarenheter. I den gemenskapen samlar Ingrid mycket kunskap.
— Jag får fortfarande aha-upplevelser, men man måste också gå på mötena. Om jag ser att någon är oerfaren kan jag ge mycket stöd och råd och jag kan också tala om när någon är på fel väg. Jag trivs med att träffa människor och trivs med att dela med mig av kunskap. Vi rådgör ofta med varandra. Uppdragen är ofta mycket krävande både när det gäller tid och mental uthållighet.

— Min man säger att jag jobbar jämt. Visst blir jag oerhört trött ibland och undrar vad jag håller på med.
Som god man eller förvaltare är man inte anställd av kommunen även om de är kommunerna som förordnar uppdragen.

De stora variationerna i ersättningen är en källa till stor irritation bland landets gode män och förvaltare.
— Synsättet på det nedlagda arbetat är helt olika, säger Ingrid som har uppdrag i Botkyrka, Huddinge, Danderyd, Norrtälje, Solna och Sundbyberg. Jag får 15 procent i Solna, 10 procent i Norrtälje och i Danderyd är de generösa och betalar utifrån vad jag redogör för. Ska man överklaga tar det tid att få pengarna. De ser inte med respekt på detta. Kommunernas ekonomier avgör hur generösa de är. Det är inget bra system att  bedömningsgrunderna varierar.

När Ingrid talar om svårigheter i uppdraget kommer vi in på pengar, banker och redovisning. Huvudmannens brist på pengar och oförstående anhöriga är de vanligaste problemen. Trångsyntheten bland biståndsgivarna och den snålhet som finns i samhället oroar också.

Låg pension, låg sjukersättning och att söka ekonomiskt bistånd kan vara tufft om det hänger på en 50-lapp och man får avslag. Det är få av huvudmännen som är rika, men när så är fallet är intresset för huvudmannens pengar är väldigt stort bland de anhöriga. Huvudmannen måste få ha det bra för sina egna pengar, anser Ingrid. Vissa anhöriga har en förmåga att tjata sig till saker. De är oförstående och har en massa synpunkter. Som god man kan man till exempel bli nekad att köpa nya kläder. Ingrid tycker att det är bra att ha den extra försäkringen som man kan teckna som god man och medlem i RFS. Om det till exempel skulle uppstå en tvist med de anhöriga om hur medlen använts.

Det finns även en del praktiska hinder. Bankkontakterna kan vara mycket tålamodsprövande.
— Vissa banker är vidriga att ha att göra med, där råder stor okunskap om godmanskapet. Bankerna själva verkar sakna egna riktlinjer. Ingrid tycker att överförmyndare och banker borde tänka till för att underlätta och göra det möjligt att utföra transaktioner på internet och även underlätta redovisningen till överförmyndarna. Det är under all kritik.

— Nu har vi internet. Det måste vi kunna använda på ett smidigt och bra sätt. Vi lever på 2000-talet. SEBbanken och Swedbank är värst. Jag får ofta be unga tjugogåringar att hämta sin jurist. De har så dåliga datasystem och varje gång måste jag ha med mig olika utdrag. Men Ingrid ger inte upp.

— Känslan finns hos en själv, man måste känna själv att om jag var i den sitsen skulle jag vilja ha det si eller så. Man vill ha det bästa för huvudmannen.